Lumparnvälgöraren Brage Wilhelms

TILLSAMMANS ÄR VI STARKARE

Text: Giséla Linde

 

- I det lilla samhället har invånarna ansvar för att skapa förändring, säger Brage Wilhelms, Lumparlands man i föreningen Rädda Lumparn och initiativtagare till våtmarken i Kapellviken.

 

Med Brage Wilhelms är det lite som med Emil i Lönneberga. ”Det är väl ändå inte möjligt att di kan ha en komminalordförande som gör hyss”, sa Lina när Emils mamma trodde att det nog kunde bli något stort av Emil en vacker dag. Men Emils mamma fick rätt. Brage i Klemetsby var också ett busfrö som barn, ”morsan knöt fast mig i ett träd när hon skulle göra något viktigt”, men kommunstyrelseordförande i Lumparland blev han likaväl. Inte var det väl så illa att vara lite vild, funderar han själv idag: ”man lärde sig mycket på det också”. Kanske tar sig nyfikenhet och driftighet bara olika uttryck i olika åldrar?

 

Samhällsengagemanget kom naturligt hemifrån, med pappa som

var kommunfullmäktigeordförande och två föreningsaktiva föräldrar. Brage själv har haft en lång rad förtroendeuppdrag genom åren i allt från i frivilliga brandkåren och ungdomsföreningen till församlingen och kommunen.

- Jag tycker att det är mycket viktigt att det lilla samhällets invånare tar sitt ansvar och tar vara på möjligheten att påverka, säger Brage.

Han verkar dock inte särskilt tyngd av det ansvaret, tvärtom:

- Det är också ett visst nöje att komma samman och uträtta saker.

 

När föreningen Rädda Lumparn stod i startgroparna blev han som alla andra berörda kommunstyrelseordföranden ombedd att vara med.

- Vid den tiden försämrades läget i Lumparn hela tiden. Den var mycket förorenad, med mycket algblomningar och ingen tång. Det var ett bra initiativ, så jag nappade direkt och blev invald i styrelsen, säger han.

Direkt pådrivande har han varit när det gällt att få till en våtmark i Kapellviken, på behändigt gångavstånd från bykärnan i Klemetsby.

- Marken ägs av församlingen som var positivt inställda till att bidra, och samtidigt är platsen lättillgänglig för den som vill se hur en integrerad skyddszon kan se ut.

 

Marken arrenderades, konsulten Peter Feuerbach projekterade, Brage Wilhelms bidrog med lokalkännedom och Rädda Lumparn bekostade genom miljöbonuspengar från Ålandsbanken. Kommunen stod för projektledare, en lokal entreprenör med intresse för miljöförbättrande åtgärder grävde och nu är det också kommunen som sköter det lilla underhåll som behövs. Ett strålande exempel på både personligt engagemang och samarbete över sektorsgränserna alltså.

- Det lilla samhället har både fördelar och nackdelar, säger Brage.

- Å ena sidan kan gammalt gråll och personliga konflikter stoppa upp hela processen. Men å andra sidan finns det hela tiden tillgång till olika kompetenser, och det finns alltid någon som vet vem som kan göra ett visst jobb eller få till en bra deal. Här finns av tradition en anda att ’vi ordnar det’.

 

Kapellvikens våtmark invigdes i juni 2017 och är rena ögonfröjden: en nästan romantisk gångstig på en vall runt diket och det trädbevuxna avsilningsområdet. Fåglar och grodor trivs, och en informationstavla beskriver pedagogiskt hur det hela fungerar.

- I sommar har det varit bättre sikt i vattnet än på åratal, men den förbättringen är tyvärr tillfällig och beror på torkan. Att tången ökat betydligt betyder däremot att åtminstone vissa delar av Lumparn faktiskt mår bättre, säger han.

För människor som bor runt fjärden är vattnet en självklar del av vardagen.

- Mitt eget hjärta klappar för Kapellviken och Lumparn, för det är här jag har fiskat och badat som barn. Så det är lätt att bry sig.

En förening som Rädda Lumparn kanaliserar just detta superlokala ”bry sig”.

Men sen, för att eldsjälarna ska kunna uträtta saker, behövs stöd från samhället och andra aktörer med större ekonomiska muskler, poängterar Brage Wilhelms.

- Det viktigaste är det allra mest klassiska: Ensam kan man inte göra mycket, men tillsammans är vi starka och kan förändra saker.